Warlock

Jag blev hemskt irriterad på alla spikhål i väggarna som uppstod när jag, under ett mummel av hemska eder, gjorde mitt bästa för att få tavlorna att sitta på rätt plats. Efter mycket grunnande kom jag på att i de fall då spikhålet är litet kan man ta en rund tandpetare, kapa den och slå i den i hålet. Om träfärgen inte stämmer med väggen tar man bara en av ungarnas kritor eller tuschpennor.

Repor på möbler fixar man enklast med vanliga barnkritor i rätt färg. Så gör kända möbeltillverkare och hur vet jag det? Jo, jag har jobbat för ett sådant företag. Funkar även på repor på metall och annat.

Jag hade ett huvudbry när jag skulle planera hur tavlorna skulle sitta - är inte färdig än - och kom på ett väldigt bra sätt att prova sig fram. Sätt alla tavlorna som skall vara där vid väggen och fotografera det hela (då blir det samma skala) och ladda sedan in bilden i Photoshop och klipp ut varje tavla via lager och stuva om dem och prova. Funkar utmärkt.

Jag har också börjat skippa alla konstiga kryddburkar och köper bara hela kryddor för smaken blir bättre när man stöter dem direkt innan man lagar maten och storpack i vissa affärer är jättebilliga. Jag letade länge efter en snygg förvaringsburk eller flaska till kryddorna och det var av vikt att glaset skall vara färgat så inte ljuset förstör kryddorna. Eftersom jag brukar köpa grönsaksfond fattade jag tycker för denna lilla flaska som rymmer förvånandvärt mycket kryddor, sparade jag dessa och tog bort kork och etikett och som kork använde jag vanliga helrörskorkar som används när man brygger vin själv. Ser prydligt ut och lätta att rengöra och dessutom är de tillräckligt genomskinliga för att man skall kunna se vad det är i dem. Fonden använder jag oftast till snabbnudlar där den medföljande buljongen inte är så god.


Nu lyssnar jag på David Lyndley som sjunger "She took off my Romeos"..

Jag drömde att en stor insekt som såg ut som en gråsugga fast mycket mera flexibel och avancerad, högg sig fast i min vänsterhand, satt fast hårt med huggtänder eller liknande ned i blodet. Min kompis sa att vi måste till sjukhuset för att ta bort den men jag slet bort den med andra handen och det blödde litet. Det kom var ur såret också.

Jag sitter här framför datorn.

Jag har tänt rökelse som offergåva åt högre makter. Den är från Himalaya och extra ren och jag hoppas att änglarna tycker om den.

Ur högtalarna väller vacker musik ut, andlig musik, John McLaughlin & Mahavishnu Orchestra. Musik som strävar högre och högre och högre, mot upplysthet och frid och inre ro men som samtidigt visar den spänning det är att sträva och gå en väg. Mot högre tillstånd.

Jag funderar på ordet Karma. Det är bara ett ord - förstår jag vad det betyder? Nej, inte fullt för när jag förstår vad det betyder fullt ut är det ett med mig, förståelsen. Den fyller varenda fiber i min varelse och efter ett tag växer förståelsen till en ännu högre nivå och då förstår jag det ännu mera. Men än så länge är det ett ord. Det måste finnas något i hjärtat, en koppling, där Karma är något alldeles naturligt och självklart. För så är det med allt.

Jag tittar också hela tiden på alla prövningar universum verkar utsätta en för. Inte för att döma utan för att försöka förstå. Om man vill förstå måste man hela tiden lära sig.

Den stora frågan är ju - Vem är jag och vad är mitt syfte?

Jag drömde att du och jag, Kjell, gjorde en biltur uppåt landet, jag körde och vi lyssnade på radion och detta hela VAR Eldorado, en ny version av Eldorado, och det var roligt. Fast jag fick köra uppåt för det är alltid mycket krångligare att köra uppåt än nedåt i landet och det orkade du inte. Efter en stund skrek du "Fika!!" och vi stannade invid ett armefält vid ett fik och efter fikat blev vi inlistade i armens rullor och satt plötsligt vid bänkar som soldater och blev briefade om något uppdrag. Vi var där ett tag och skulle sedan ut på äventyr och gick därför tillbaka till bilen som nu var en helt annorlunda bil. Vi jagade ett misstänkt UFO som liknade ett framtida flygplan och du Kjell flög plötsligt med bilen, jagandes det misstänkta planet som nu hade långa högspänningstrådar hängandes efter sig och du undvek skickligt att bli träffad av dem och vinkade till mig som stod på marken och jag skrek - "Kör försiktigt, Kjell!" och du for vidare i en magisk dansjakt efter planet.

Sedan vaknade jag.

Min värld ligger litet avsides från de flesta andras världar. Den ligger där i utkanten av världen där människorna surrar omkring oftast i någon märklig frenesi tills de dör.

I min värld är det inte likadant. Min värld har en annan stämning. Det är mycket allvar i min värld och mycket litet kan tas för givet.

Det finns andra som jag som också har sina egna små världar eller små öar eller vad man vill kalla dem. Oftast har vi vissa saker gemensamma men stämningen varierar från värld till värld beroende på vem det är som bor i den.

Vissa har väldigt mycket kärlek till det högre i sin värld. Det är inte alla som plockar sönder verkligheten i dess fragment och försöker förstå allt. För många är det inte nödvändigt eller ens önskvärt. Och det är som det skall vara för i alla dessa små världar bestämmer den som bor där, i alla fall till den grad att dess regler inte krockar med den Stora Världens Regler för om det blir krig om vems regler som skall gälla vinner den stora världen, i alla fall i detta livet. På riktigt vinner bara den som investerat långsiktigt riktigt.

I min värld finns det alla sorters väder, från ofta återkommande åskstormar till ljumma sköna sommarkvällar med kvittrande fåglar.  Genomsnittsvädret beror ju på hur man är inuti. Det som skapats i detta livet tillhör detta livet och det som skapats i en tidigare tillvaro tillhör både det förgångna och nuet. Det som är riktigt och sant och som fått en chans att växa tillhör mig och kan aldrig tas ifrån mig. Det som är lögn och skräp kommer helt enkelt att bara sköljas bort vid nästa övergång om jag inte gör det redan nu.

Det är därför det är krig ofta i mitt land. Ibland stora och ibland små. Jag måste försöka vara som en kung för detta landet och göra vad som är bäst för det men det finns en massa som inte vill ansluta sig till mig. Och eftersom detta inte är en demokrati blir det bråk. Det blir bråk för att jag försöker göra alla de som bor här som är vid sina sunda vätskor till en enhetlig del av mig och resten vill jag evaporera eller rätta till om det är möjligt. Vissa har dock inget existensberättigande och måste elimineras  men många kan man ha nytta av. Det är ju meningen att de skall bli en del av hela ens existens, inte den ytliga utan den innerliga. Dit in kan man inte släppa girigbukar och hatfulla och avundsjuka och allt vad det finns. Som tur är har jag bott här ett bra tag och jag har därför deporterat en hel del. Men som tur är fanns det inga direkt riktigt farliga och obehagliga typer här från början. Sådana kan vara hemskt svårt att handskas med.

Det finns en hel koloni med ledsna människor. Det har det nog alltid funnits i denna världen och tidigare också. De färgar himlen karmosinrött som oftast och natten svartare än svart. De bor alla i den sorgsna byn och färgar min själ.

Men det finns många vänliga personer här också, även de som är ledsna är vänliga oftast. Ibland kan någon bli riktigt ledsen och då fräsa till någon annan men det är inte ofta.

Litet konstigt är det att vi har så litet interaktion med andra länder, även sådana små länder likt mitt. För vi är i grunden ett sällskapligt folk men när sorgsna byn sjunger högt eller när åskvädren dundrar orkar vi inte umgås precis. Det är en fråga om energi. Vi har inte råd oftast att vara sociala för pengarna räcker inte.  Energinivån är inte tillräckligt hög för en massa energi går åt till olika saker. Det är mycket slöseri här, kanske mest på sorgsna byn. Göra dem glada? Det är det jag forskar i. Det är en del av mitt arbete.

Idag har jag varit i sorgsna byn riktigt mycket, ja faktiskt hela sommaren mest. Det är jobbigt att vara där för mycket men man kan oftast inte välja, bara streta emot.

Men ibland sitter jag ändå i trädgården och lyssnar på fåglarna och vid sällsynta tillfällen besöker jag andra riken och språkar med kungar och drottningar där. Det är dock sällan det kommer någon alls hit. Jag vet inte varför.

Men jag är hemma för det mesta.

This is an piece from "The Fourth Way" by Ouspensky, page 14:

Q: It seems difficult, without greater self-observation, to know what your objective is in escaping.

A: Yes, certainly. Prison is just  an example. For us prison is our sleep and, without metaphors, we want to awake when we realize that we are asleep. It must be realized emotionally. We must understand that we are helpless in sleep; anything may happen. We can see pictures of life, see why things happen in one way or another - both big and small things, and realize that it is because people are asleep. Naturally they cannot do anything in sleep.

You know, in relation to these ideas and these methods, we live in a rather strange time in one sense, because schools are disappearing quickly. Thirty or forty years ago you could find many kinds of schools which practically do not exist now or are much more difficult to find.

Q: Are they disappearing in the East as well as the West?

A: I mean the East, of course. In the West there ceased to be any long ago. But about schools I think we had better speak separately. It is a very interesting subject, because we do not know how to make the right divisions. There are different kinds of schools.

Drömde om ett hus igen. Den här gången hade jag lyckats inreda vinden till nästan hälften och slänga ut en massa gamla kläder som jag av någon anledning sparat fast de var värdelösa.

I feel like a small child stumbling around in a great big garden. I am looking at all sorts of wonderous things. Beautiful flowers, majestic trees, strange little bugs and fences that shouldn't be there. Some fences are not see-through, some are a bit transparent. Some I have already torn down.

There are many paths in the garden. Many of them leads to things that holds a strangely strong alluring effect. When I look at them closer I see that these paths leads nowhere and are dead ends but yet I keep forgetting that they are dead ends. There are other paths, not so flamboyant in what meets the eye and harder to walk on, they hurt my feet!, but these are not dead ends. It is difficult with these paths because it requires focus to stay on them and not stray to the other useless paths and I constantly find that I have, without noticing it, slid back to where I started and sometimes even further back.

I also constantly dream when I sleep in my bed of houses. Of buying a house, decorating it, forming the garden. I dream of this often.

Susanne tog upp en intressant sak nämligen att Jesus blev arg i templet och välte bord och ville köra ut alla månglarna ur templet. Att han i detta hade en negativ känsla.

Hmm.. jag har funderat vidare på det. Egentligen spelar det inte så stor roll eftersom historien troligen är symboliskt menad och vad han egentligen gjorde var att rensa ut månglarna ur sig själv. Eller också gjorde han verkligen det i templet för att han blev arg. Eller också var det hela beräknat och han gjorde det och spelade arg för att han ville make a point. Jag menar, han dömde ju aldrig någon annan enligt bibeln så varför skulle han döma präster eller månglare och växtlare i templet? Eller gjorde han det bara för att göra prästerna arga och utmana dem så att de skulle korsfästa honom så att han kunde fullfölja sitt öde?

Problemet med bibeln är att vi vet inte vem som skrev saker och ting, inte heller när de skrevs eller hur historierna förändrats med tiden och genom översättningar och tolkningar. Dessutom är bibeln på det hela skrivet av många olika människor på många olika nivåer.

Jag tror att det kan vara ett misstag att detaljstudera sådant här eftersom man ändå bara villar in sig i saker som man ändå inte vet så mycket om.

Men jag vet detta, att vissa saker skall tas bokstavligt och vissa skall tas symboliskt. Sedan får man väl använda sin egen förståelse och kunskap från de som vet mer än en själv till att försöka förstå de olika delarna.

Egentligen kan man tänka så att det egentligen inte ens spelar någon roll om Jesus överhuvudtaget fanns på den tiden. Det kanske skrevs ihop av kloka människor som ville föra vidare sin kunskap och förståelse.

Visserligen tänker jag på Jesus som den störste läraren/trollkarlen som någonsin funnits men det är jag det. Och vad jag personligen tycker spelar mycket liten roll.

Det enda som spelar någon roll är det man kan verifiera för sig själv som varande sanning eller lögn.

Tack för tankeställaren, Susanne! :)

Mitt i natten sitter jag nu med mina tankar. Jag skriver mest för att klargöra saker för mig själv. Och jag tänker bäst på natten, en nattuggla är jag. Plågas av allehanda saker och försöker mest av allt att förstå människans inre mystik. Ibland lyckas jag en bit, ibland tar jag fel. Ofta går det för långsamt att förstå men med hjälp från ... har jag fått mycket food for thought. Much knowledge to digest and it will take a while.

Det intressanta är att när man väl har förstått en sak är den så självklar att man undrar hur det kan komma sig att man inte har förstått den innan. Det är nästan oförståeligt. Och man tittar på andra och undrar - vad är det för fel på er som inte förstår detta? men en gång förstod jag ju inte det själv. Och när andra förstår saker som jag inte förstår - det är då det blir riktigt intressant! Om de är villiga att dela med sig och några få är. Det gör mig glad.

En del av mig funderar på hur saker och ting funkar för att jag är nyfiken och söker svar. Vill se sammanhang och förstå hur saker och ting fungerar. En annan del av mig vill förstå saker för att lära mig hantera ångest och depressioner, rädslor som isolerar mig osv.

Ångest är ju när man har en stark negativ känsla som man inte vet varför man har och depressioner likaså skulle jag tro. Andra saker är lättare att studera även om de också kan vara svåra att förstå anledningen till att de finns.

Back to digestion of knowledge.